Ställ om till vegonorm nu

12 December, 2017

Går ju en retorikkurs på halvtid, faktiskt på masternivå (!), och en examinerande del i den är att vi ska hålla ett 4 minuters tal om vad vi vill, men enligt konstens alla regler (ethos, logos, pathos). Så jag har skrivit ett tal om att ställa om till vegonorm (växtbaserat). Ska hålla talet imorgon och tränade idag, det såg ut såhär om ni är intresserade:

Julklappar till myself

9 December, 2017

Var på Forum idag och köpte julklappar till mig själv :)))

Book Club Gäris har läst Varat och Varan (del 1 – prostitution)

29 November, 2017

Nu har vi läst vår tredje bok i Bokklubben! Denna gång blev det Kajsa Ekis Ekmans Varat och Varan. Det här är nog min favorit av alla böcker vi läst i bokklubben hittills. En riktig bladvändare, vilket är ett riktigt bra betyg då den inte är skönlitterär.

Boken är i två delar, där den första delen tar upp prostitution och den andra delen surrogatmödraskap. Boken diskuterar diskursen kring de här två fenomenen, hur diskussionerna i samhället går, vilka begrepp som används, men också hur de utsatta personerna dealar med prostitution och surrogat. Exempelvis hur kvinnorna (ja för det är ju mest kvinnor som utsätts) tvingas dela på sig själva för att kunna sälja sina kroppar; det är inte JAG som säljs, utan min kropp. Den psykiska separationen från kroppen är livsnödvändig.

Image result for varat och varan

I prostitutions-delen, den första delen, så diskuterar Ekis som sagt diskursen kring prostitution och hur diskussionerna förändrats under de senaste hundra åren. Hur personer i prostitution förr sågs som svagsinta kvinnor, till att idag i allmänhet pratas om som starka kvinnor. Ekis skriver:

“Den nyliberala ordningen hatar offer, liksom alla system som accepterar ojämlikheter. Att tala om den utsatta människan – den sårbara människan – pekar nämligen på behovet av ett rättvist samhälle och ett socialt skyddsnät. Att tabubelägga offret är ett led i legitimerandet av klassklyftor och könsojämlikheter” (s.33).

Den nyliberala ordningen hatar offer – det är fult att vara ett offer, och genom att prata om personer i prostitution som “sexarbetare”, personer som frivilligt säljer sina kroppar, finns det inga offer och därmed heller inga förövare. När en pratar om “sexarbete” och “sexarbetare” så osynliggörs förövarna, männen, som mycket behändigt tvättas rena. Alla är enskilda individer som gör fria val. Det är genialiskt uträknat av patriarkatet och kapitalet.

Den sexpositiva diskursen, som t.ex. RFSL och till viss del RFSU står för idag, och andra queer:a samhällsaktörer, talar alltså om prostitution som “sexarbete”. Många vill avskaffa sexköpslagen. Detta är så himla intressant – försvarandet av prostitution och fördömandet av sexköpslagen görs med klassisk vänster- och arbetarretorik, t.ex. att “sexarbetare skall ha rätt att organisera sig”, att “det måste finnas fackförbund för sexarbetare” och “det är alla arbetares rättigheter” o.s.v. Till och med utsagor om att “sexarbete” skulle vara normbrytande förekommer. Klassisk vänsterretorik kring prostitution, vilket appellerar till arbetarrörelsen, kommer alltså till samma slutsats som nyliberal retorik där det pratas om individers fria val och yada yada: sexköpslagen är dålig och prostitution bör vara tillåtet. Men i vilka andra sammanhang gastar liberaler om fackförbund? Och om det nu är så viktigt att prostitution ses som arbete (vilket verkar vara extremt viktigt för nyliberaler som t.ex. Birgitta Olsson, men också för queera samhällsaktörer som RFSL och RFSU) – i vilka andra arbeten riskerar “arbetarna” att dö varje gång? I vilka andra arbeten är PTSD vardag? I vilka andra arbeten blir en strypt i en halvtimme? Är det något en får OB för då eller? Ekis skriver:

“Därmed ingår den postmoderna vänstern och den nyliberala höger en tyst pakt. Höger får makten, den postmoderna vänstern får i utbyte rädda ansiktet genom att makten kläs i deras ord. (…) Överallt skall vi läsa in subjekt och aktörskap. (…) En av de mest cyniska och verklighetsfrånvända projekten i denna kohandel är legitimerandet av prostitution som ett ‘arbete’ – vilket, ironiskt nog, dyker upp i Sverige i ett skede då prostitutionen har minskat betydligt. I berättelsen om sexarbetaren är skiftet i maktens retorik som mest tydligt: prostitutionen är samma system, men dess legitimitet är annorlunda. Om den prostituerade under 1800-talet sades vara svagsint, lat, falsk och efterbliven, beskrivs sexsäljaren nu som självständig, stark, sanningsenlig och frigjord – allt det hennes tidigare upplaga inte var. Hon är inte en kvinna att beklaga – hon är snarare en förebild. Med denna bild som snuttefilt kan både nyliberalerna och de postmoderna sova gott, utan att behöva konsultera mordstatistiken”.

Detta tycker jag nog är det mest intressanta – hur den postmoderna vänstern och nyliberala högern från helt olika håll ändå kommer fram till samma sak (d.v.s. prostitution borde vara lagligt). Men som vi sa i bokklubben igår; förmodligen beror det på att kapitalet och patriarkatet approprierat denna retorik, och att det som sagt är makten som förkläs i fina ord för att vi skall gå på deras prostitutionslobbyism. Och det är så effektivt! Det finns en ansenlig andel personer som är prostitutionsliberala, och prostitutionslobbyn är stark. Det finns många samhällsaktörer som är emot sexköpslagen, som t.ex. Rose Alliance och Fuckförbundet. Det finns också väldigt många som idag använder begreppen “sexarbete” och “sexarbetare” vilket är att cementera prostitution som arbete, att osynliggöra förövare och offer, och i smyg kritisera sexköpslagen. Tur att det är många av oss som ser igenom detta.

Prostitution är inte ett arbete, och människor som befinner sig i prostitution är oftast mycket utsatta människor från periferin. Människor – framför allt kvinnor – som traffickeras och av hallickar tvingas ta emot tiotals kunder varje dag, eller människor som tvingats in i prostitution av andra anledningar som exempelvis drogmissbruk, självdestruktivitet, problematisk relation till sex och sexualitet eller tidigare traumatiska händelser. Det är ett faktum att laglig prostitution ökar efterfrågan, normaliserar köpandet av andras kroppar samt ökar trafficking. Det kanske finns ett fåtal “lyckliga horor” – men sexköpslagen är inte till för dem. Varför vill prostitutionsliberala offra så många människors rätt att inte tvingas in i prostitution, trafficking och sexslaveri, till förmån för de få “frivilliga sexarbetares” rätt att att ha kunder som inte kriminaliseras? Den stora massan är ju inte “frivilliga sexarbetare” och det är skrämmande hur dessa prostitutionsliberala, både från nyliberala högern men framför allt från den queera, postmoderna vänstern, vägrar se strukturerna och makthierarkierna bakom – att det är uteslutande män som köper andras kroppar, och att det är uteslutande kvinnor från utsatta ekonomiska positioner ofta från fattigare länder i Globala syd eller Östeuropa. Noll klassanalys, noll könsmaktsordnings-analys, och noll postkolonial analys.

P.S. Spana in det här instagram-kontot om ni vill se prostitutionens verklighet.

Lite mat och sånt

29 November, 2017

Vi bakade lussebullar i helgen!!! Så goda

Och så åt vi hemmagjord falafel i måndags. Det var så gott att vi var tvungna att öppna en flaska vin till en helt vanlig måndag

Book Club Gäris har läst en bok igen!

12 November, 2017

Häromveckan hade vår bokklubb träff igen! Den här gången hade vi läst Carin Holmbergs klassiska avhandling Det kallas kärlek.

Jag har haft den stående i min bokhylla forever, eftersom det är just en feministisk klassiker, men inte kommit mig för att läsa den. Kanske för att jag fruktade lite att läsa den? Holmberg har nämligen intervjuat tio heteropar som anser sig själva vara jämställda, och kommer fram till att de inte är särskilt jämställda after all (skräll!). Var rädd att jag skulle känna igen mig mycket och att det skulle bli ångestfylld. Och visst kände jag igen mig en hel del, men tack och lov var det också saker jag inte kände igen mig i också, eller faktiskt upplevde mig vara närmare så som mannen i förhållandet beskrivs i boken. Vet ej om det är bra eller dåligt, haha, men hur som helst en del igenkänning, en del icke-igenkänning. Kan iförsig bero på att boken kom ut -93, och det har ju gått rätt många år sen dess. Dessutom tror jag också, att ju mer medveten en blir om patriarkatet och ju mer en lär sig om feminism, desto mer inser en hur ojämställt en lever, och hur lätt en faller in i könsroller. Ignorance is a bliss. Jag tror t.ex. att det är omöjligt att leva jämställt i en heterorelation, för vi lever i ett ojämställt och orättvist samhälle. Hur skall individers heterorelationer någonsin kunna bli jämställda då liksom, om samhället behandlar kvinnor och män olika? Därför tror jag också att de som vägrar erkänna patriarkatet och inte är lika intresserade/belästa inom feministisk teori, generellt upplever sina relationer som mer jämställda. Som sagt, ignorance is a bliss.

Anyway. Boken alltså. Holmberg har intervjuat tio heteropar som anser sig jämställda, men för att skydda deras anonymitet och minska risken för att de ska känna igen varandra och/eller sig själva, skrivit resultaten som om det var ett enda par. Här är en paragraf jag kunde känna igen mig i, då jag i heterorelationer varit/är den med lägre tolerans för stök och smuts än partnern.

Ett annat intressant stycke som handlar om vad som reproduceras patriarkatet på struktur respektive individ-nivå (interaktion mellan individer), samt vad som leder till frigörelse från eller motstånd mot patriarkatet. Speciellt intressant är “Kvinnor förhindras att komma samman och tala om sina erfarenheter som politiskt relevanta” som en aktivitet som reproducerar patriarkatet; detta gör mig ännu säkrare på att kvinnoseparatistiska rum är livsnödvändiga. Det är så skönt att omge sig av bara massa gäris (och ickebinäris) för det gör väldigt stor skillnad i samtalet – för att en helt enkelt har samma erfarenheter av patriarkatet som en cisman aldrig skulle kunna ha.

Den här paragrafen åtknyter också till det; “Därmed framstår isolering som en viktig social mekanism om vi ska förstå under- och överordning mellan kvinna och man”. Kvinnoseparatism är livsfarligt och ett direkt hot mot patriarkatet, varför det också är en så fantastisk feministisk strategi, just eftersom isolering (från andra kvinnor och ickebinära) är en viktig social mekanism i upprätthållandet av patriarkatet.

Förutom att själva bokens ämne såklart var  väldigt intressant, så var det också kul att läsa en avhandling. Jag har aldrig läst en hel avhandling förut, då det ju generellt brukar vara sjukt tråkiga texter som är väldigt akademiska, och det är ju också de mest oerfarna (de som är i början av sin akademiska karriär) som skriver avhandlingar, varför de också kan bli svårläsliga. Men det var väldigt intressant att läsa om vad Holmberg haft för metoder och strategier, hur hon strukturerat empirin och hur hon valt analysmetod osv.

Allt som allt intressant bok, men ingen rocket science om en är lite inläst på feminism. Bra att ha i sin litterära feministiska arsenal hur som helst, men kan vara svårsmält om en inte är van vid att läsa akademiska böcker.

Nu skall vi läsa den här boken! Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman. Den handlar om prostitution och surrogatmödraskap. Ska bli sjukt intressant att läsa, den är redan jättebra bara efter några sidor tycker jag. Inte lika akademiskt tung som förra heller, vilket är skönt.

Avslutar detta babbel med två bilder på mig och Seb bara för jag tycker vi va gulliga här 🙂 Vi provar Sebbes eventuella framtida glasögon. Tror han köpte de silvriga om jag inte minns fel, de har inte kommit ännu.

En helg i Malmö/Lund

29 October, 2017

Hej hej! Sitter just nu på bussen på väg upp mot Götet från Lund. Jag har varit nere i Skåne i helgen och hälsat på Moa och Oskar i Malmö, sedan Matilda och Milla i Lund. 🙂 I fredags kom jag ner vid halv sex-tiden då Moa mötte upp mig, så drack vi ett glas vin hemma hos henne och Oskar och sedan gick vi ut och drack öl och åt veganpizza på Möllan. Kändisspanade även lite grand på nåt ställe där personer som Liv Strömquist tydligen brukar hänga, men vi såg ingen Liv så jag och Moa promenerade hem och drack te efter ett tag istället. Sedan mysig frukost-date på lördag-morgonen.


Sen skulle Moa iväg till kör-rep så jag mötte upp Matilda i Malmö. Vi fikade på Jesusbaren (mycket trevligt café med latinamerikansk feeling, de hade t.ex. mate på menyn!) och snackade ikapp eftersom det var ett tag sen sist vi sågs (den jäveln har ju flyttat till Lund för att plugga 🙁 ). Sen promenerade vi iväg till Möllevångstorget och gjorde klassiska Malmö-grejer, dvs käkade billig falafel (20 spänn) och handlade billiga grönsaker och frukt av handlarna på torget. Sen tog vi tåget till Lund och gick hem till Matilda och Milla och på kvällen lagade vi en god middag och hade fina samtal 🙂 En mycket värd helg! Så mysigt också när en har kompisar i andra städer/länder (förutom det dåliga med att de bor i andra städer/länder obviously) för då får en ju hela sleepover-grejen när en hälsar på, dvs somna tillsammans och ha rostig morgon-röst och kaffe-längt tillsammans när en vaknar. Så mys 🙂

Green laces

19 October, 2017

Behöver nya kängor/vinterskor, och sen jag blev vegan för över två år sedan så har jag lovat mig själv att aldrig mer köpa kläder/skor som innehåller djurhud, djurfett, djurskelett, djurpäls mm som en kan hitta i alla möjliga produkter. (Jobbar på att byta ut mitt smink- och kräm-sortiment till endast cruelty free och veganskt, men jag använder grejer så jäkla sällan så det går långsamt. Men nu tror jag faktiskt att jag nästan bara har icke djurtestade produkter som inte innehåller djur). ANYWAY, kängor behövde jag alltså. Försöker att inte konsumera så mycket (visste ni t.ex. att om en köper något för 300 på HM så går 6 kr – 6 FUCKING KRONOR – till kvinnan i Bangladesh som jobbar 14-timmarspass alla dagar i veckan i 40 graders värme utan mat och vatten???), men kängor behöver jag. En kan förstås köpa second hand men det är svårt att hitta snygga i rätt storlek! + vore fett om en kunde hitta veganska, även om jag tycker det är OK att köpa icke-veganskt om en köper second hand. I alla fall.

Dr Martens har ju ett veganskt sortiment, så jag köpte ett par kängor där men var inte riktigt nöjd – de gav fruktansvärda skavsår. Kunde ju ha haft lite mer tålamod men fick kalla fötter och lämnade tillbaka. Dessutom tillverkas inte Dr Martens längre i England utan i Thailand där de utöver att ha skeppats över halva jorden, är svårt att veta att arbetsförhållandena varit bra. Så jag bestämde mig för att testa Green laces istället. De produceras i UK och är 100% veganska och cruelty free. Hämtade ut dem idag…

…men är orolig för att de är för stora? Har lagt i en extra sula och det är fortfarande ganska mycket plats. De har bara brittiska storlekar och 7an som jag har motsvarar 40-41. Men 6an motsvarar 39 och jag är egentligen typ 39-40 dvs nånstans mittemellan dem… Dagens i-landsproblem. De är ändå sköna med extra sula men är orolig för att de typ ska töja sig…? Snygga är de iaf, speciellt med “vegetarian shoes”-etiketten 🙂

Tycker ni de ser konstigt för stora ut….?

Igår lagade jag förresten pizza till middag! Woooo

Klart slut

nu ere klippt

12 October, 2017

Spontanklippte mig kort igår!!!! Har tänkt på det länge och ju klippt det kortare successivt.

Såhär långt (och risigt) var det ju för ungefär ett år sedan….

Sen förra julen klippte jag av stålulls-längderna så det blev typ 1,5-2 dm kortare….

Innan vi åkte hem från Ecuador i februari klippte jag av det ännu lite till, till lite kortare än axellångt….

Sen klippte Sebbe mig någon gång i maj så det blev bara lite längre än öronen….

 

Sen gjorde jag en undercut i nacken någon gång i somras, men det inser jag att jag inte ens har nån vettig bild på? Ni får fantisera. Men igår alltså! Då gjorde jag slag i saken och klippte av alltihopa. Och det blev så jävla snyggt!?!?!?!? Är så sjukt nöjd! Känns så naturligt! Trodde jag ändå skulle känna lite separationsångest, ångra mig lite grand, eller typ, det skulle kännas ovant varje gång jag tittar mig i spegeln.. och det gör det ju, men det känns också som att herregud hur kunde jag dröja så länge med att klippa mig? Jag är gjord för att ha kort hår!!!

Ett axplock av alla kort hår-selfies jag hunnit ta under de ca 18 h jag haft kort hår :))))

 

Väck mig när ni vaknat

10 October, 2017

Jag och Sebbe var och såg Silvana – Väck mig när ni vaknat på Hagabion i fredags. Den var SÅÅÅ bra!!! Rekommenderar starkt. In fact, beordrar er alla att pallra er till närmsta biograf och se den pronto.

Filmen handlar alltså om Silvana Imam, det är ett gäng skapare som följt henne från 2014 till 2016, dvs från början av hennes karriär till nu. Som tittare får en följa med Silvana i framgångar som motgångar, och en får se en mycket mer sårbar sida av henne än en sett tidigare. T.ex. hur sjukt gullig hon är när hon är olyckligt kär i Beatrice Eli i början av filmen. Se den guys.

Det finns bara en IMAM och det är inte en man
Vi är power pussies

PS, i filmen är den legendariska konserten som Silvana och Beatrice gjorde tillsammans på Liseberg 2015 med. Jag var på den tillsammans med Carro och Matilda och det var f a n t a s t i s k t.

Book Club Babes

29 September, 2017

Måste berätta om en fantastisk grej. Jag och några andra grymma quinns har startat bokklubb! Jag och Popp hade pratat löst om detta en del, och för ca en månad sedan slängde vi ihop en facebook-grupp där jag bjöd in Mim för henne ville jag absolut ha med, och Popp bjöd in sina kompisar Ellen och Klara. Jag föreslog att vi skulle läsa Jessa Crispins Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest som första bok, och så bestämde vi träff en månad senare för att snacka böcker och feminism i ett kvinnoseparatistiskt rum. Och igår så var det då dags för att träffas första gången!

Anledningen till att detta blev vår första bok, var för att jag läst ett inlägg av Nina Åkestam som läst boken och rekommenderat den. “Det var länge sen jag strök under så mycket i en bok. Ännu längre sen jag kände mig så anklagad och samtidigt så mentalt uppfriskad”, skrev hon. (Läs hela inlägget här). Så då blev jag sugen på att också läsa, och den verkade perfekt för en feministisk bokklubb!

Och igår träffades vi som sagt för första gången som bokklubb, jag, Popp, Mim, Klara och Ellen. Popp och Klara hade fixat med enchilladas-middag (såå gott), jag och Mim ryckte ut och köpte rödvin, och så snackade vi om boken och om feminism och frågor som boken väckt i två timmar. Det var  trevligt och intressant. Vi hade så många bra tankar tillsammans, och det var så intressant att höra vad de andra upplevt när de läst boken, och också hur vi kan tolka en bok så olika. Jag och Klara hade till exempel känt en stigande irritation över boken, som de andra inte alls kände igen sig i. Ellen sa att hon vanligtvis aldrig köpte böcker, men att hon köpt den här efter att hon läst ut sin lånade version, för att hon tyckte den var så läsvärd.

Så vad handlar boken om då? Jessa Crispins manifest utgörs av en svidande kritik av dagens västerländska vita medelklass-feminism. Den som kanske vi alla kände oss skyldiga till. Om feminism är att ha en tröja med This is what a feminist looks like-tryck från HM, att fler kvinnor finns på VD-positioner i stora företag, eller att uttrycka sig tillräckligt korrekt och PK för att inte kränka någon, då är jag ingen feminist, skriver Jessa Crispin. Valid point. För hur feministiskt är det att som kvinna kämpa sig till de maktpositioner män traditionellt sett haft i samhället, om en när en väl kommit dit ändå fortsätter att trycka ner andra kvinnor precis på samma sätt, som ett patriarkalt praktexempel? Samtidigt kunde jag som sagt också känna en irritation när jag läst boken, speciellt den sista fjärdedelen, eftersom det var så himla mycket kritik av dagens feminism, utan några direkta lösningar, och ganska mycket bashande på t.ex. manshat, vilket kanske inte är konstruktivt, men en naturlig reaktion på kvinnohat för många.

Hur som helst en intressant, läsvärd, och lättläst bok som jag rekommenderar alla att läsa som vill få sin feminism omruskad och tänka en extra gång. Sedan rekommenderar jag också alla kvinnor och ickebinära jag känner att starta en bokklubb fri från cis-män, och snacka feminism och kamp och hur vi krossar patriarkatet. Så jäkla givande att föra sin kamp i den allra minsta skalan – till exempel genom att lyssna och lära av andra i en bokklubb, peppa varandra och dela med sig av verktyg för hur en överlever i ett patriarkat.

Nästa bok vi skall läsa blir Carin Holmbergs sociologiska studie Det kallas kärlek. Har haft den i min bokhylla forever och nu blir det äntligen en anledning att läsa. Lär bli deppig läsning, men viktig.

Innan jag checkar ut från det här inlägget vill jag också dela med mig av en slutsats vi kom till igår, apropå Crispins kritik mot universalfeminismen, den som välkomnar alla och tycker att allt är feministiskt så länge det förkläs i självförverkligande, empowerment och girl power. Och den lyder nämligen så här: både universalfeminism och radikalfeminism behövs, det som är vitalt är att radikalfeminismen hela tiden radikaliseras, så att universalfeminismen också följer med. Diskursförskjutning alltså. För om det som är radikalt hela tiden radikaliseras mer, så kan det som tidigare var radikalt snart börja betraktas som universalt. Det är det som redan hänt med ordet “feminist” till exempel – idag är det jättevanligt att unga tjejer identifierar sig som feminister, och var och varannan kändis förkunnar att de självklart är feminister (teoretiskt åtminstone, om de är det rent praktiskt är en annan femma). När jag gick i högstadiet/gymnasiet kände jag typ ingen feminist, det var liksom bara radikala extrema orakade feminazis. Så är det inte längre. Det har skett en diskursförskjutning. Den måste fortsätta att ske hela tiden, radikalfeminismen måste hela tiden vara obekväm och extrem och sträva framåt, för att driva på universalfeminismen. Annars blir det farligt. Jämför med högerextremismen i Europa och Sverige, som snarare haft en diskursförskjutning åt andra hållet. Förr var det skämmigt att vara SD:are och nazisterna fick stryk om de visade sina fula trynen på gatorna. Nu har det blivit rumsrent att vara SD:are, det är inte längre tabu att vara rasist på samma sätt, och därför har högerextremismen också blivit starkare – och nazisterna får marschera ostört på våra gator, med polisbeskydd och allt (apropå morgondagens demonstration).

Som sagt, starta bokcirkel! Kom igen det blir kul! Och hörrni, vi ses på gatorna imorgon. Inga nazister på våra gator. No pasarán.