Florianópolis i bilder

17 January, 2017

Hej gott folk, nu är vi i Brasilien, närmare bestämt Florianópolis! En semesterort på kusten i södra Brasilien. Och I’m telling you guys – har ni chansen och/eller vägarna förbi södra Brasilien, åk hit!! I already love it. Alla människor är väldigt trevliga och erbjuder en hjälp att hitta vägen, bära väskan etc, det är väldigt tryggt och säkert och dessutom en hbtq-vänlig stad sa vårat hostel-värdpar som är gay, det är otroligt vackert med lagunen på ön, höga berg, vidsträckta vita stränder, tropisk djungel-vegetation och havet, det finns mycket att göra för den som inte bara vill ligga på stranden såsom vindsurfing, vågsurfing, SUP:ing, dykning, kajakpaddling, vandring osv osv. Frukten är fantastisk och prisvärd, och maten är heaven efter all pizza och fainá i Uruguay. Det är inga problem att vara vegan (även om vi frestades att testa den halloumi-liknande grillade osten på stranden igår som var helt fantastisk); det finns en hel-vegansk foodtruck med hamburgare, en vegansk restaurang vid stranden vi var igår och igårkväll hittade vi på kvällspromenaden ytterligare en vegansk restaurang, och veganska alternativ finns nästan överallt. Sen finns det açaí också; ett super-bär som mixas med is och guarana-sirap (och alltså är veganskt) och toppas med vad som önskas; granola, kokosflingor, färsk frukt etc. Och smakar gudomligt. Sen är det väldigt rent här också, och helt okej priser. Vi bestämde igår att vi stannar nio dagar istället för sju pga det är så nice här?

Sebbe och super-avocadon i förrgårkväll

Jag och super-avocadon i förrgårkväll

Äter açaí första kvällen

En fantastisk fruktmarknad; en supermarket fylld med bara frukt typ

Jag och en till asstor avocado igårmorse

Vi blev rekommenderade en genväg genom skogen till stranden igår

Utsikt från en crazy brant backe

På stranden!! (Det finns 42)

Äter mango. Den var fantastisk.

Göllig kille på väg hem

Varm och trött och lite bränd på bröstet

Açaí-bowls efter stranden, skönt med nåt svalkande. Plus så freaking goooood

Ja, om en skulle döma Brasilien efter endast Florianópolis, så effing älskar jag Brasilien. Det är bäst! En man från Sao Paolo vi träffade på stranden igår berättade att nordöstra Brasilien var ännu bättre än detta, så en blir ju så sugen på att resa mer i Brasilien. Det hinns dock inte med denna gång då vi om en vecka skall ta oss mot Iguaçu-fallen och sedan Asunción  i Paraguay och därefter flyg till Ecuador, men next time in South America, I’m telling you. Nu är Brasilien ett enormt land, typ som Europa, och som vårt hostel-värdpar sa så har de aldrig varit i norra Brasilien, och det är omöjligt att döma ett land bara efter en stad. Det finns ju också riktigt farliga ställen i Brasilien där en om en går fel väg och hamnar i en favela nog inte kommer ut igen. Men Brasilien har suprise:at mig positivt hittills alltså, totally recommending Florianópolis.

//ALiCE med ICE

I Brasilien

16 January, 2017

Heeej gott folk! Vi befinner oss i Brasilien!!! Vi sitter på en buss från Montevideo varifrån vi åkte vid 17 igår, nu är klockan nio, eller tio, på morgonen (min mobil visar nio och Sebbes tio och vi vet ej vilken som uppdaterat sig automatiskt…). Gränsen passerade vi vid tolv-tiden inatt och sen dess har vi varit på väg genom södra Brasilien norrut mot Florianópolis. Ska bli så kuuuul att hänga i Brasilien :)))

//ALiCE med ICE

Impressions of Uruguay so far

13 January, 2017

Lite impressions jag fått av Uruguay so far:

  • Mate. Denna te-liknande dryck som exakt alla dricker. Så mycket och så ofta att en ofta ser folk gå omkring med en termos under armen och ett mate-glas med tillhörande sugrör i stål i handen. Det finns till och med skyltar på bussarna som specifikt förbjuder folk att dricka mate, eftersom om en har sugrörs-skeden i munnen när bussen bromsar kan en skada sig. Agua caliente (varmt vatten) kan en köpa lite varstans för att fylla på sin mate-termos, och enligt Sebbe är struprörscancer väldigt vanligt här också, eftersom folk ständigt dricker rykande het mate. Dessutom är maten något många take pride in: den skall drickas på rätt sätt, en får absolut inte röra om (då kleggar sugröret igen), och den som har termosen är alltid den som häller upp nytt varmt vatten.
  • Stilen. Många har förvånande snygg stil här. Jag tycker ofta att svenskar är de som klär sig bäst (true story, ni vet när en varit utomlands en längre tid och kommer hem och ba, shit va snygga alla är!), men ungdomarna, framför allt unga tjejer, har ascool stil liknande sånt som är populärt i Sverige. Chokers, snapbacks, skyhöga platåer, magtröjor, mycket tatueringar och piercings, low-cut tank tops, osv osv. Me gusta.
  • Matkulturen. Den är inte så nice. Mycket kött och pommes som sagt. Ett par salladsblad som dekoration på sin höjd. Men de har ju som sagt pizza (som i pizzabotten med tomatsås) och fainá (kikärtspannkaka), som en kan få väldigt billigt, ofta två för en. Har blivit mycket pizza och fainá här alltså.
  • Öl i enlitersflaskor! Mycket smidigt när en är två som skall dricka öl.
  • Dialekten. Fucked up. Men ändå fin tycker jag? Har börjat anamma den. Har lärt mig massor av spanska btw, och den uruguanska/argentinska (as I understand it) dialekten använder “sh”-ljud vid dubbel-L och Y, istället för “j”-ljud som i övrig spanska. Så “Vamos a la playa” blir “Vamos a la plasha” (istället för “Vamos a la plaja”, och “Me llamo Alice” blir “Me shamo Alice” (istället för “me jamo Alice”). Fucked up som sagt, men ändå fint! Jag gillar det. Om vi skall plugga en termin i Buenos Aires lär jag väl snacka spanska med sh-ljud så lika bra att vänja sig 🙂
  • Ändå ganska dyrt? Ja, det är ändå ganska dyrt, dyrare än vad jag trodde. Ungefär som i Sverige. Kanske snäppet billigare. Det är ett mysterium hur folk har råd när skatten ändå är rätt hög (de har en hel del bra sociala skyddsnät här i Uruguay som tex gratis tandvård för alla) (väääldigt många med tandställning här har jag noterat) och lönerna låga jämfört med Sverige? I don’t get it?
  • Aktivistisk gatukonst. Överallt, framför allt här i Montevideo, syns socialistisk, vänsterpolitisk, feministisk, anarkistisk, anti-kapitalistisk osv gatukonst och graffiti. Me gusta muuuucho.

//ALiCE med ICE

Montevideo

13 January, 2017

Vi är fortfarande i Montevideo!! Fast idag (fredag den 13e woooh) köpte vi bussbiljetter till Florianópolis i Brasilien dit vi åker i övermorgon (söndag). Bussen åker vid 17 och så är vi framme nån gång vid 11-12ish nästa dag (den 19e). Looking forward!! Ska bli kul med ett nytt land, och att det blir nytt både för mig och Sebbe from now on. Men som sagt, två dar till i Montevideo. Imorgon fyller Sebbe 26 år (!!) så då ska vi käka födelsedagsmiddag hos Gabi, Lucca och Luana. Och gå på marknader på dagen.

Idag har vi, förutom att kirra bussbiljetter (för 3999 pesos, dvs ca 1330 kr, får vi ta oss upp längs kusten till Floreanópolis från Montevideo), promenerat en massa för att hitta till en vegan-restaurang jag hade kollat upp. Tyvärr var den stängd pga sommarledighet här 🙁 Det är mycket svårt att vara vegan i Uruguay, åtminstone om en vill spara pengar (vi hittade tex faktiskt sojamjölk i affären häromdagen, men ett paket kostade över 50 kr, det kan en få fem paket för i Sverige!!). Det har blivit mycket pizza och fainá. Pizza som i pizza-deg med tomatsås alltså, och fainá som i typ kikärtspannkakor. Fast vi har löst veganproblemet med att inte vara veganer, hehe. Vi har käkat ost och yoghurt. Det är okej, men ah, ren härlig veganmat utan cruelty är nog det jag saknar mest. Uruguay har inte jätterolig mat-kultur, haha. Mycket kött och pommes typ. Därför skall det bli roligt att åka till Florianópolis där vi förhoppningsvis kan återgå till att vara veganer (och mamma du kan sluta oroa dig för att mina B12-nivåer är för låga – har fyllt på dem nu med animalisk ost och yoghurt). Anyway, hur är Montevideo då?

Montevideo är väldigt grönt. Det tycker jag om. Mycket alléer, stora träd som kantar gatorna och mycket grön växtlighet. Jag gillar också all politisk gatukonst/graffiti som dekorerar staden med socialistiska/anarkistiska/feministiska/anti-kapitalistiska budksap. Me gusta muuuucho. Och att det ligger vid havet, så staden kantas av en lååång public beach som visserligen är väldigt mycket per packad än i La Paloma (där det ju var i princip tomt vid Alvaros hus), men som också har mycket lugnare och barnvänligare vatten och inte meterhöga vågor. Hur ser en vilka som är svenskar? Jo, de som är längst från stranden eftersom de kan simma till skillnad från många andra här 🙂 Här kommer lite pics från de senaste Montevideo-dagarna:

Lucca, Luana, Sebas & yo

Däääär nånstans kan en skymta havet

På en lunchrestaurang. Vad tror ni vi åt? *trumvirvel* Pizza y fainá!

På stranden häromdagen med Lucca

Jag och en gullig kille jag känner

Dos primos

Luana som ständigt showar, här med sina gymnastiska skills

Gullig kille som leker med barn = extra gullig kille

I solnedgångs-ljuset på stranden häromdagen

Luana

 

Det var allt så länge. Sebbe tar en siesta (här är klockan fyra på eftermiddagen) och jag sitter och bloggar. Skall jobba lite med West Pride en sväng snart också. Ikväll skall vi gå över till Gabi, Lucca och Luana och käka middag med dem. Blir fint!

//ALiCE med ICE

Some pics

11 January, 2017

Igår på väg till Gabi, Luca & Luana

Lägenhetskomplexen där de bor

Igår morse bredvid den bästa ryggen jag vet

I förrgår när vi kom fram. Vi var tvungna att hänga upp alla kläder vi haft på oss pga det bestämde sig att STÖRT-regna precis när vi klev ur bussen och skulle hitta en taxi till lägenheten. Vi blev helt genomblöta

I Valizas

Tacos hos Alvaro och Bea

På marknaden i La Paloma

Bea och Alvaro

I kliché-bussen på väg till “hippie”-byn

Sebbe laddar sin telefon med solcells-laddare :)))

Ett gölligt hotell i “hippie”-byn

Sjölejons-kolonin i “hippie”-byn

“Hippie”-byn Cabo Polonion

 

//ALiCE med ICE

 

 

En el bus a Montevideo

9 January, 2017

¡Hola mis amigos, estamos llendo a Montevideo!  Yeees nu sitter vi på coche 4 på väg till huvudstaden, woop! Sorgligt/tråkigt att lämna Alvaro, Bea, Luana och inte minst de små valparna såklart. Men det ska också bli kul att ta nästa etapp på resan, se Montevideo (där vi måste vara försiktigare än här i La Paloma och inte tex ta upp mobilen på gatan hur som helst osv), och träffa Sebbes faster Gabi och hans kusiner Lucca och Luana (nr 2). Vi ska bo i lägenheten som Alvaro praktiskt nog inte hunnit sälja än, så det är ju bra 🙂 

Idag har vi bara hängt hemma och chillat. Jag och Sebbe spelade ett segt men jämnt och dynamiskt parti hive och jag vann!!! Mycket stolt. Jag vågar knappt spela det med Sebbe för av nån anledning är det extremt viktigt för mig att vinna över honom? Haha. Får hjärtklappning så fort vi börjar spela. Men hittills har vi vunnit två gånger var, yezbox. Rekommenderar för övrigt spelet! Liknar schack, ett tvåpersonsspel som går snabbt att lära sig och förstå men som till skillnad från schack inte kräver ett bräde och således är bra att ha med på resa 🙂

Asså, kommer sakna los perritos så mycket va! Jag grew fond of de små liven <3 Imorse följde de fyra favoriterna Chica, Ludde, Hudproblem och Hyena (alltså OBS att namnen är rätt oseriösa…) med till stranden när vi morgonbadade och de var så SÖTA när de sprang över sanddynerna, DÖR. 

En bild tagen på första försöket därav den icke-existerande fotogeniken. :)) Puss och kram från en buss i Uruguay, imorgon uppdaterar jag från Montevideo

Update: ingen bild pga dåligt internet. Använd fantasin

//ALiCE med ICE

Valizas

8 January, 2017

Igår (lördag) skulle vi till Punta del Diablo på dagsutflykt (två timmars busstur från La Paloma). Vi har nämligen insett att det är väldigt dyrt att bo här i Uruguay, inte bara i Cabo Polonio. Vi spanade in hostelet mittemot la feria (marknaden) här i La Paloma bara för skojs skull, och där kostade ett dubbelrum 92 dollar och en plats i en sovsal 22. Alltså rena rånet! Så ja, dagsutflykt alltså, så vi kunde sova hos Alvaro och Bea. 

Vi skulle alltså till Punta del Diablo men vi hamnade i Valizas. Vi köpte biljetter på busstationen (tyvärr fanns inga sittplatser utan vi skulle få stå, här fyller de bussarna tills de är fyllda, bokstavligt talat) (men det är bra bussar med wi-fi och grejer!) till uttänkt mål, hittade ej bussen vi skulle med, frågade en busschaufför som sa att “jamen åk med mig”. Således hoppade vi på en annan buss som tydligen också skulle till Punta del diablo. Dessutom fanns det sittplatser på denna, ja det var privatskjuts på slutet, win-win. 

Men så kom vi till Valizas (ungefär hälften av vägen) där vi var tvungna att hoppa av och där bussen vi skulle åkt med från början skulle plocka upp oss? Efter ungefär en kvart utan att bussen dök upp gav vi dock upp och bestämde att vi skulle hänga i Valizas istället, för det verkade trevligt också. Många unga människor på busstationen så det bådade gott. 

Vi hängde på stranden nån timme eller två, (30-faktors solkräm på, duktigt duktigt, inga brännskador so far), käkade lunch på ett ställe som var sjukt långsamma, tittade på byn en stund och hängde i skuggan (pga det är varmt i dessa dagar) och sen tog vi bussen tillbaka igen vid halv sex, inte fy skam 🙂

Idag (söndag) har vi hittills bara hängt hemma i huset, vår sista hela dag i La Paloma. Hunnit bada två gånger för det är som sagt en rejäl värmebölja, och havet var lugnare än någonsin (brukar vara rejäla vågor och strömmar). Ikväll kanske vi åker med Bea och Alvaro till la feria och käkar deras tacos och dricker caipiriña eftersom det är vår sista kväll här. Imorgon åker vi till Montevideo är planen! 🙂 

//ALiCE med ICE

Cabo Polonio 

6 January, 2017

Så vår lilla utflykt blev lite kortare än vad vi tänkt. Faktum är att vi åker tillbaka till ranchen i La Paloma redan nu samma dag. Tanken var att vi skulle hänga i hippie-byn Cabo Polonio ett par dagar och det började ganska bra. Som en äkta hippie-kliché fick vi skjuts av några argentinska musiker-vänner till Alvaro och Bea som åker omkring i en graffiti-smyckad husbuss och spelar musik. Vi delade baksätet med en annan hitch-hiker från Argentina och parets hund. Och skumpade gatan fram till ljudet av reggae. Så de släppte oss vid bussterminalen till Cabo Polonio (en resa på ca en timme från La Paloma) varifrån alla köpte inträde till nationalparken (ca 70 spänn) i vilket det ingick fyrhjulsdriven lastbilsbussfärd genom skogen och över sanddynerna till själva byn då inga riktiga vägar finns.

Och visst var det en hippie-by! I alla fall i bemärkelsen att husen var små färgglada skjul målade med blommor och blad och regnbågsränder, att växter slingrade sig in mellan restaurangborden, att folk var klädda i långa kjolar, fransar, fjäderörhängen och andra hippie-attiraljer à Coachella (eller Woodstock om en så vill) och att restaurangen vi åt på odlade marijuana-plantor i den tillhörande kryddträdgården. Men det var definitivt inte en hippie-stad ur ekonomisk bemärkelse, fan hippies ska väl erbjuda en en plats att slagga på for free typ? Nej, här kostade en bädd i ett icke-luftkonditionerat åttabädds-hostelrum 1700 pesos per person och natt (ca 570 kr) vilket är helt jäkla orimligt orimligt. Det får en ju typ en hotellnatt på Scandic för i Sverige (tror jag? Har aldrig betalat en hotellvistelse på Scandic själv…). Vi frågade vidare efter sängplats men det var antingen fullt eller helt åt helskotta dyrt. En snubbe skulle ha 2000 pesos (ca 700 kr) för att vi skulle få sova 1 (!!) natt i hans kvava varma tvåmansTÄLT (!!!!). Vi ba: näe. Ett alternativ hade ju såklart varit att festa oss redlösa (det är säkert ypperligt nattliv i Cabo Polonio) och sedan däcka på stranden till tidigt nästa morgon då vi antagligen skulle vakna av solen och lida av vätskebrist, men vi valde att käka lunch, dela på en öl (här säljer de öl i enlitersflaskor, mycket gemytligt) och sedan ta en kort promenad genom marknaden. Vi hann även med att spana in den enorma sjölejon-kolonin som Cabo Polonio-udden (förutom hippies och uppenbarligen snorrika turister) hyser. Det var faktiskt riktigt coolt! Och roligt att se äkta real life    livs levande sjölejon då vi tidigare bara sett döda uppspolade på stranden (från kusten här är det ingenting förutom hav fram till Sydpolen så både det ena och andra kan tydligen spolas upp).

Så ja, hör sitter vi på bussen hem tillbaka till La Paloma och ska käka tacos och dricka caipiriña hos Álvaro och Bea på marknaden. Blir fint det med. 🙂

//ALiCE med ICE

Moments of Uruguay

4 January, 2017

Yaaay jag har återförenats med min väska!!! Så det är ju bra :)))) Vi är fortfarande kvar hos Alvaro i La Paloma men imorgon åker vi vidare till en hippie-by, vi lämnar bagage hos Alvaro och reser lätt och är borta en vecka ungefär. Blir kul! Här kommer lite pics från de senaste dagarna:

Seb och Don Gato (“Herr Katt”) + lite valpar som inte syns så bra

Jag och en massa djur <3 <3 <3 Vi har förresten gett alla valparna namn. Hyena (han ser ut som en hyena), Sand (han är sand-färgad), Ludde (han är långhårig och luddig), Semifluff (han är halv-långhårig och alltså semifluffig ijämförelse med Ludde), Chica (hon är den enda tjejen), Gandalf (han har en stor vit fläck under hakan) och Hudproblem (han har lite kala hudfläckar)

Diskar

Hund-och-katt-gos

Nyårsaftons-eftermiddag på taket

Alvaros koj-hus

Vägen till stranden

Gullig

Valparna anfaller

Ingen elektricitet så det är väldigt mörkt på kvällarna

 

Hasta luego

//ALiCE med ICE

Feliz año 

1 January, 2017

Woow det verkar som våra väskor till slut är på väg åt rätt håll! ….skrev jag igår. Och det var dom ju. En åtminstone. Fyra nätter senare och många telefonsamtal från världens bästa mammor (#momsunitedagainstiberia), hundra olika besked (en väska är funnen, den andra borta, båda är i Berlin, båda är i Madrid, en är i Miami, båda är i Miami…) så ankom de till Montevideos flygplats igår och skulle sen dyka upp i La Paloma på eftermiddagen, problemet var bara att det var bara en väska som dök upp (Sebbes). Sicka nötter. Bussbolaget har strulat till det och släppte tydligen av väskan 13 mil för tidigt. Eller nåt. Förhoppningsvis (cross all fingers) ska den komma till La Paloma på måndag. Så segt. Men Sebbe har iallafall fått sin väska, och det är ju skitbra. Det som är dåligt med det är att det inte är min väska, haha.

Ahja, gott nytt år på er gott folk! Hoppas ni hade en bra nyår. Vi hade en ytterst opretentiös en där vi lagade en god pastamiddag på gasspisen, drack rödvin, kollade på stjärnorna, och gick ner till stranden varifrån en kunde se La Paloma och alla dess fyrverkerier på avstånd. Fint var det! 

Just nu sitter jag på Ancap som är ett ställe inne i La Paloma där dom har både wi-fi (väldigt dåligt dock) och eluttag ute. Vilket ju är nice. Sebbes pappa skulle in till stan och handla lite och fixa med sitt matstånd inför imorgon då marknaden öppnar för sommarsäsongen, så jag följde med för att kunna wi-fi:a lite :))) Och har haft en hel (nåja, med tankepauser) konversation med en jag sitter bredvid, och lyckats förmedla att jag är från Sverige, reser inte ensam utan med min pojkvän men han är hemma med en resaca idag, att vi ska resa vidare mot Iguazufallen sen, att Sverige är med i EU men har inte euro samt att parasollet är sönder. Och fått reda på att han är från Argentina, reser själv, firade nyår på Punta del Este med andra argentinare, att maten var asdyr där samt att han började resa 10 dec. Tänka sig, det går framåt med spanskan!!!! :))))

//ALiCE med ICE

Gott nytt år på er!