PRIDE

19 August, 2017

Filmen Pride är typ den finaste filmen jag vet. Om ni inte sett den så kommer det bli en del spoilers här, men ni måste se den. Det är en order. Den skildrar så himla fint hur två förtryckta och diskriminerade grupper kunde enas i solidaritet och stå upp för varandra, för trots fördomar så kunde de i solidaritet förstå varandras kamper, och förenas. Arbetarrörelsen och hbtq-rörelsen.

Pride utspelar sig på 80-talet, och berättar historian om hur gruvarbetarna i Dulais i södra Wales under sin strejk 1984-1985 (den längsta i brittisk historia) fick ekonomiskt stöd av en grupp modiga, modiga hbtq-aktivister, Lesbian and Gays Support the Minors (LGSM). LGSM samlade ihop och donerade mer till gruvarbetarna än någon annan stödgrupp. För de förstod och visste hur det kändes att bli smutskastade i tidningarna, få  sina rättigheter ignorerade eller bli slagna och misshandlade av poliser. Och de delade sitt hat mot Thatcher och polisen med gruvarbetarna. I sin kamp förenades de.

Bildresultat för pride 2014 gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Allt detta startades av hbtq- och människorättsaktivisten Mark Ashton, som fanns på riktigt. Han var en av grundarna till LGSM, och blev (åtminstone i filmen) dess frontfigur: “One Community should give solidarity to Another. It is really illogical to say, ‘I’m gay and I’m ino defending the gay Community but I don’t care about anything else…’.” Han får sina vänner att starta LGSM. Och så börjar de samla pengar.

Bildresultat för pride movie gif

De får besök av Dai Donovan, en representant från Dulais, vars närvaro till en början visas mycket skepsis i hbtq-community:t, men som sedan, mottas med vänlighet när han ödmjukt förklarar hur mycket deras ekonomiska bidrag betyder, och hur tacksamma gruvarbetarna är över deras stöd. Och att det inte är så stor skillnad på en bar i Dulais och en gaybar i London ändå, kvinnorna är bara lite mer feminina här (blink till dragqueensen). Donovan fanns på riktigt och var en modig, öppensinnad walesisk gruvarbetare som inte brydde sig om att pengarna de fått samlats in av bögar och lesbiska.

Bildresultat för pride movie gif

Sedan åker LGSM för att besöka Dulais, utan att ha en aning om hur de ska mottas i ett litet, litet gruvsamhälle i ett 80-talets södra Wales.

Bildresultat för pride movie gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Många har fördomar, många reser sig demonstrativt upp när LGSM kommer in i samlingssalen. Men det finns också solidaritet och empati, och en enorm tacksamhet för LGSM:s stöd. Så de fortsätter samla in pengar till stöd för gruvstrejken. I solidaritet.

Bildresultat för pride movie gif

Jag gråter så mycket till denna film. Men allra mest i slutet. För när 1985 års hbtq-parad skall hållas, så får LGSM gå allra först. För med sig har de tre busslaster fulla med gruvarbetare från den lilla byn Dulais i södra Wales, som i solidaritet går i paraden för hbtq-personers rättigheter. Börjar nästan gråta nu när jag skriver det, men det är så jävla fint. Och det hände också på riktigt.

Bildresultat för pride movie gif

Bildresultat för pride movie gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Bildresultat för pride 2014 gif

Några av de verkliga personerna i LGSM.

Bildresultat för pride 2014 movie true story

Se filmen. Den är fantastisk.

 

Torka aldrig tårar utan handskar

19 August, 2017

För länge sedan fick jag första delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell, som jag läste och tyckte mycket om. En fin men sorglig skildring av hur “bögsjukan”, eller hiv/aids-epidemin, under 80-talet skördade många många unga mäns liv. En hyllning till hb(tq)-kampen och de bögarnas historia. I sommar har jag även läst del 2 och 3, för det var ju faktiskt en trilogi vars andra och tredje del jag struntade i att läsa då jag såg TV-serien med samma titel. Men jag måste säga att det faktiskt räcker att läsa del 1. Det känns som del 2 och 3 är ungefär samma bok berättad med andra ord (för redan i första boken får en ju hela storyn serverad; Rasmus kommer dö i aids och Benjamin kommer bli hjärtekrossad när hans älskade dör); del 2 och 3 berättar samma story fast med fokus på andra karaktärer i boken. Dessutom blir jag lite fed up av all böghistoria, sorry to say it. Det är mycket bra att det här når ut genom skönlitteratur, Stonewall-upproret, de första pride-paraderna, hur hiv-positiva diskriminerades något fruktansvärt, och det var ju också bögar som drabbades värst, men det kan bli lite för mycket i tre böcker som säger ungefär samma sak. Med det sagt tycker jag ni skall läsa första boken (men sen räcker det) för den är superbra!

Bildresultat för torka aldrig tårar utan handskar gif

De polyglotta älskarna

19 August, 2017

Har läst Den Polyglotta Älskarna nu också, av Lina Wolff. En speciell bok. Var tvungna att googla på vad polyglott betyder, och det betyder “två- eller flerspråkig person” uppleser jag er härmed om. Titeln syftar till titeln på ett manuskript som figurerar i bokens alla tre delar. I den första delen möter läsaren Ellinor som via en date:ing-sida träffar den något våldsbenägne och fete litteraturkritikern Callisto, vars käraste ägodel just nu är ett manuskript i sitt enda exemplar av litteraturkritikerns favoritförfattare. I andra delen träffar läsaren manuskript-författaren själv, Max Lamas, ständigt på jakt efter den perfekta kvinnan. Och tredje delen tar läsaren till Italien och en gammal rik markisinnas dotterdotter, vars familj för en tid får besök av författaren som under denna tid börjar skriva på sitt manuskript. De tre delarna är alltså på ett sätt bakvända; det som händer sist kommer först, och tvärt om. Delarna hänger dock bara väldigt subtilt ihop, och en måste som läsare anstränga sig för att hänga med hur Wolff skickligt knyter ihop alla tre delar.

Bildresultat för de polyglotta älskarna

Wolff skildrar också skickligt porträtt av rent ut sagt vidriga män, och vad deras misogyna bild av kvinnor gör med kvinnor. En bok som på olika sätt smärtsamt skildrar den äckliga manliga blicken helt enkelt. En läsvärd bok, även om den var lite svår att förstå sig på. En skicklig bok, som jag nog måste läsa om. Men jag rekommenderar den för intressant läsning!

Flickorna

18 July, 2017

Läste också ut Flickorna av Emma Cline idag. Flickorna är en febrig, sensuell och våldsam roman som handlar om en sektliknande grupp flickor som dyrkar mannen Russel och bor tillsammans på en solkig ranch på vischan i Californien. Det är 60-tal, och 14-åriga Evie blir förförd och förtrollad av flickornas vildhet och smutsighet, deras oräddhet,  deras sensualitet och deras obrydda attityd. Hon dras med djupare in i flickornas grupp, snärjd och samtidigt smickrad av den för gruppen tonsättande och intensiva Suzanne.

Image result for flickorna emma cline

Flickorna skildrar unga kvinnors utsatthet, deras balans mellan barn och vuxen, och berör ämnen som maktspel och sexualitet i ett skimrande 60-talsrus. Jag tyckte boken var jättebra och streckläste den. Ytterligare en mycket bra debutroman av en ung kvinnlig författare som jag rekommenderar!

Milk and honey

18 July, 2017

Nu har jag läst ut poesisamlingen Milk and honey av Rupi Kaur. Rupi Kaur, född 1992 (!), föddes i Indien och migrerade till Kanada med sin familj. Hon har skrivit en diktsamling som sålt i över en miljon exemplar, och varit på New York Times bestseller list i över ett år. Och det är förståeligt. Det här en väldigt vacker bok, indelad i fyra delar: the hurting, the loving, the breaking, the healing. I boken har Kaur själv skrivit:

milk and honey is a
collection of boetry about
love
loss
trauma
abuse
healing
and femininity
it is split into four chapters
each chapter serves a different purpose
deals with a different pain
heals a different heartache
milk and honey takes readers through
a journey of the most bitter moments in life
and finds sweetness in them
because there is sweetness everywhere
if you are just willing to look.

Image result for rupi kaur

Jag tyckte om diktsamlingen mycket. Jag läste den långsamt med pauser emellan, för det krävs eftertänksamhet när en läser poesi. Det är vackert, sorgligt, empowering och rått på samma gång. Jag vek hundöron vid de stycken jag tyckte om bäst, så här är ett axplock.

Ur the hurting

i’ve had sex she said
but i don’t know
what making love
feels like

our knees
pried open
by cousins
and uncles
and men
our bodies touched
by all the wrong people
that even in a bed full of safety
we are afraid

Ur the loving

he places his hands
on my mind
before reaching
for my waist
my hips
or my lips
he didn’t call me
beautiful first
he called me
exquisite
– how he touches me

the very thought of you
has my legs spread apart
like an easel with a canvas
begging for art

i do not want to have you
to fill the empty parts of me
i want to be full on my own
i want to be so complete
i could light a whole city
and then
i want to have you
cause the two of us combined
could set it on fire

Ur the breaking

i don’t know what living a balanced life feels like
when i am sad
i don’t cry i pour
when i am happy
i don’t smile i glow
when i am angry
i don’t yell i burn
the good thing about feeling in extreme is
when i love i give them wings
but perhaps that isn’t
such a good thing cause
they always tend to leave
and you should see me
when my heart is broken
i don’t grieve
i shatter

Ur the healing

you tell me
i am not like most girls
and learn to kiss me with your eyes closed
something about the phrase – something about
how i have to be unlike the women
i call sisters in order to be wanted
makes me want to spit your tongue out
like i am supposed to be proud you picked me
as if i should be relieved you think
i am better than them

Kaur har också gjort illustrationer till boken. Enkla och vackra som ger ytterligare en dimension till orden.

Image result for rupi kaur

LÄS!

 

Tripprapporter

9 July, 2017

Har läst klart Tripprapporter av Tone Schunnesson nu. En speciell bok, olik någon jag läst tidigare.

Bildresultat för tripprapporter Bildresultat för tripprapporter tone schunnesson

Tripprapporter skildrar en ung kvinnas dimmiga tillvaro, ständigt flyende, ständigt sökande efter nya kickar, ständigt hög på ladd eller weed eller MDMA eller e. Det som jag gillar med boken, som jag uppskattar med många andra böcker, är när texten i sig själv utgör en del av storyn, när orden ensamma skulle kunna vara värda att läsa utan att berätta en historia, för de i sig själva är en egen historia. När enter-slagen är gjorda på ett visst sätt eller när vissa förkortningar används (“Jag älskar dig så jävla mkt”), eller när ett kapitel bara får bestå av ett ord, eller när en mening blir till en sida, eller när inget make:ar någon sense för att huvudpersonen är i dimmorna. Det tycker jag om när författare har förmågan att göra texten i sig själv levande på det sättet.

I övrigt är jag kluven till boken. Det är svårt att säga vad den handlar om, för det är något oklart, eftersom huvudpersonen hela tiden är oklar. Men hon (huvudpersonens pronomen eller namn nämns aldrig men att döma av de kroppsdelar som nämns, för de nämns relativt ofta då en av huvudpersonens huvudsakliga aktiviteter är webcam-onani, är det en kvinna) är befriande narcissistisk och egotrippad, något unga kvinnor aldrig får vara. Men hon är också jävligt störande, så där så en vill bara skrika på henne att “men klipp dig och skaffa dig ett jobb för fan”, för det enda hennes tillvaro verkar gå ut på är: få så mycket gratis som möjligt. Punda så mycket som möjligt. Fly vardagen. Låna pengar. Betala inte tillbaka, för det finns inga pengar att betala tillbaka med. Ljug. Få folk att älska dig tills de gör det och då vill du inte ha dem. Fortsätt fly. Ta MDMA. Ta e. Ta ladd. Ta syra. Sup. Onanera. Ligga. Låna pengar. Sup. Låna pengar. Osv.

Titeln Tripprapporter är verkligen passande, för boken är en enda lång, dimmig tripprapport där dimman aldrig riktigt skingras. På många sätt sorglig då det är ett slående porträtt för mångas verklighet. Läs om du vill frossa i en annan människas egocentrism, cyniskhet, självömkan och destruktivitet. Läs inte om du kräver en rejäl storyline med dramaturgiskt korrekta vändningar. Det här är bara en enda lång tripprapport som sagt.

fönstret

7 July, 2017

Bästa med att ha flyttat in i Sebbes lägenhet (förutom att vara sambos dårå, men har inte hunnit känna så mycket på det ännu då vi fortfarande bor tre personer här, och två av dem är borta just nu): fönstret!!!!!!!! Mot Plaskis!!!! Det är så mysigt att sitta där om kvällarna med vidöppna fönster och lyssna på vinden, titta på folk som doppar tårna i plaskis, se solnedgången, andas Göteborgs-sommar.

Stanna

5 July, 2017

Har läst första boken nu. Det gick på en arbetsdag och en timme in på en annan arbetsdag (det är väldigt lite att göra på jobbet…………). Jag läste “Stanna” av Flora Wiström. Jag valde den först för att jag har följt Flora ett tag nu och gillar hennes blogg mycket, hon är väldigt vettig, och för att jag hört mycket bra om boken såklart.

Image result for flora wiström stanna

Boken utspelar sig i Stockholm, där 20-nånting Ester går mellan jobbet på antikvariatet och den minimala lägenheten hon delar med bästa kompisen, dag efter dag. En dag kommer Eli in i antikvariet och köper en Frida Kahlo-bok och där börjar deras kärlekshistoria. En sådan som får hjärtat att värka av längtan. Men Elis mamma insjuknar ungefär samtidigt som de blir tillsammans, och det tär hårt på Ester att på samma gång vara en bra flickvän, kompis och psykolog.

Jag tycker boken var jättebra. Jag tycker om språket och den fina och sorgliga historien, hur jag kunde känna igen mig mycket i Ester och hennes duktiga flicka-syndrom. Jag är mycket imponerad av Flora Wiström (som är lika gammal som jag) som skrivit den här romanen, speciellt av hennes förmåga att så väl fånga två sidor av en historia och få en att sympatisera så mycket med både Ester och med Eli i ett bråk de har, för att Wiström släpper in läsaren i deras känsloliv och låter en förstå båda sidor. Det märks också hur mycket Wiström medvetet jobbat med representation, vilket är positivt. Det enda jag skulle kunna klaga på är att karaktärerna kan vara lite väl klyschiga i sina vegetarian-svår-konstperson-hänger-på-Kåken-röker-cigg-dricker-rödvin-Stockholm-jobbar-på-antikvariat-är-feminist-personligheter. Det är tur de inte är veganer också. Men det gör inget – det kanske bara för att jag känner igen mig mycket som jag tycker det är lite klyschigt. Gillar också hur Ester och Hanin tar plats och blir för fulla och ligger och festar. Inte är fina flickor.

Läs den här boken, hörrni. Den är väldigt bra. Om kärlek, uppbrott, att göra slut, att börja om, att stanna kvar, att vara nära någon som håller på att dö. Så fin liten bok.

Sommarens läsning

4 July, 2017

Sommarens läsning just arrived!!!

Flickorna av Emma Cline
Milk and honey av Rupi Kaur
Stanna av Flora Wiström
Tripprapporter av Tone Schunnesson
De polygotta älskarna av Lina Wolff

Tripprapporter, Flickorna och De Polygotta Älskarna har två av mina favoirtbloggar Nio till fem (Sandra Beijer) och Flora Wiström skrivit om och hyllat. Dessutom är Tone ett geni, hon verkar så härlig och tar inte sig själv på för stort allvar. Flora Wiströms bok Stanna because yäh obviously, följer hennes blogg, den har fått bra kritik och kul att läsa henne i skönlitterär form. Och Milk and honey för att den blivit hyllad så mycket, och jag följer Rupi Kaur på instagram. Hon är också ett geni, 24-årig poet från Indien, och också hyllad åtmonstone på Sandra Beijers blogg (Sandra Beijer och Flora Wiström är lite av mina gurus när det kommer till att välja böcker). Har läst några av hennes poetiska alster där, sorgligt och vackert. Inte ofta en bok med endast poesi har blivit en sådan storsäljare heller, av en ung kvinna från Indien dessutom. Mäktigt, och välbehövligt.

 

Kan inte bestämma mig om vilken jag skall börja med nu! Tripprapporter kanske? Ser fram emot alla!!!!

De förklädda flickorna i Kabul

2 July, 2017

Har läst De förklädda flickorna i Kabul under resan till Madrid. En helt FANTASTISK bok som jag rekommenderar alla att läsa. Det är ett reportage ur verkligheten, men skrivet med en skönlitterär touch. Det är Jenny Nordberg som skrivit boken.

Image result for de förklädda flickorna i kabul

Nordberg har under ett par år i Afghanistan intervjuat och forskat i fenomenet bacha posh, flickor som kläs som pojkar. Anledningarna kan vara många, och flickorna väljs ut slumpmässigt, men ofta handlar det om att det saknas en son i familjen och då är det helt enkelt bättre med en flicka som i hemlighet får spela son tills hon blir stor nog att giftas bort, än ingen son alls. Flickor och kvinnor är nämligen ingenting värda i Afghanistan, förutom för sin livmoder som i framtiden kan producera en son. Det är en kvinnas enda värde. Så om en kvinna inte kan få barn, eller bara får döttrar, kan en bacha posh lösa problemet så länge.

Det här är en bok som utspelar sig i patriarkatet i sin råaste form, och som behandlar religion, kultur, feminism, könsidentitet och att göra motstånd. LÄS!